Snart är det den där hemska tiden på året igen... Min födelsedag. Jag fyller 29, alltså bara ett år kvar till 30. Ett år kvar till tant. Typ.
Förr i tiden, alltså på Agatha Christie-tiden (många av böckerna jag läst utspelas under 30 och 40-talet) var det inte alls lika mycket skillnad mellan ung kvinna och gammal tant. Det känns som att man kanske stressade mindre över sin ålder på den tiden. På många sätt hade jag nog trivts bättre då. Det var minsann inte bara massa tanter och farbröder som spelade Bridge eller Whist. Och man deltog mer helhjärtat i sällskapslivet och man kände alla i grannskapet som jag tycker verkar så härligt. Lite så är det faktiskt fortfarande i området där vi bor. Man har lite koll på varandra och man hälsar på alla man ser. Och det är så mysigt att folk jag aldrig träffat förut har hört om oss och att vi har en liten dotter. Det kanske verkar lite läskigt för andra men inte för mig. För mig är det som att andra har ett vakande öga på oss om något skulle hända. Speciellt då jag och Jasmine just nu är själva. Dessutom är det skönt att slippa dra hela förlossningshistorien, om syrebristen och varför Ismail är i Marocko för folk jämt (det sistnämnda undrar jag själv över). Nu har typ alla en hum och då räcker det. Vid bommen utanför maskinverkstaden har det ibland stått ett gäng gubbar, de som suttit med i styrelsen. De står där och skvallrar lite, pratar lite om vad de ska göra i området, pratar lite om vädret och ser lite allmänt småviktiga ut. De är världens snällaste gubbar som alltid hälsar på oss vänligt och frågar om hur vi mår och skojar med Jasmine. De ser ju även till att området är i superfint skick.
0 Comments
Leave a Reply. |
Glöm inte att lyssna på låtarna
Om mig:
Jag är en konstnärlig småbarnsmamma på 29 år. Jag lever ett underbart liv med min man Ismail och vår lilla vackra dotter Jasmine. Archives
September 2019
|