Jag och Jasmine åkte på utflykt i somras. Min kära vän Marie bjöd hem oss till hennes föräldrars hus i Vrankunge då hon var hundvakt åt lilla söta Collietiken Fanny. Det bjöds på mysfika och på en härligpromenad. Shit vad liten Jasmine var på den tiden. :D Hon växer så fort, ibland vill man verkligen pausa tiden. Vilken tur man har så fina kompisar som kan föreviga sådana här mysiga ögonblick på detta fantastiska sättet. Titta och njut, Marie är en hur grym fotograf som helst!! <3 Följande bilder tog jag men från samma tillfälle :) Som ni ser, inte lika fina bilder som fina Maries :) <3
0 Comments
Jag vill idag hylla alla de som vågar gå sin egen väg. De som verkligen kämpar för att få sina drömmar att gå i uppfyllelse. Jag är en av dem. Jag har gått olika kurser och utbildningar men hittade inte rätt förrän jag en gång hamnade på Hofs Lifs, där jag kunde få vara så kreativ som jag ville. Jag fick ge utlopp för mina tankar och funderingar i dikter och målningar. Och jag fick sådan sjukt underbar respons av de som jobbade där. Detta hände 2010. 2008 kom jag på att jag hade en fin grå låda med 16 olika aquarellfärger som jag fick av min mamma flera år tidigare som bara stod och dammade. Det var då jag gick en aquarell/akryl-kurs för medborgarskolan. Där kom jag på att jag nog hade lite talang för det där med konst. På Hofs Lifs växte funderingarna sig ännu större. "Kanske har jag något där...". Jag fick på Hofs Lifs höra att jag inspirerade många av de andra och även lärarna/ledarna som var där. Jag fick höra mina dikter när någon läste dem högt och inte bara när jag själv läste dem inne i mitt huvud. Varenda en lät 1000 ggr bättre som höglästa. Någon gång kanske jag lägger upp en liten dikt :) Sen var det en av ledarna som sa till mig att jag borde söka in till Kronobergs konstskola som tillhör S:t Sigfrids folkhögskola, där jag även tidigare läst Allmänna kursen, som motsvarar typ samhällsprogrammet fast med lite extra natur. Så jag sökte in och började där hösten 2011 och tog examen våren 2013, en månad innan Nour Jasmine föddes :D Men när jag gick konstlinjen så blev jag äntligen skolad på riktigt. Jag fick lära mig från grunden. Vilka papper man skulle ha, vilken penna, hur man håller pennan, hur man ser, hur man överför det man ser till på pappret. Vi fick teckna stilleben, måla stilleben, teckna händer, fötter och ägg. Det var grymt roligt och jag lärde mig massor. Jag hade innan jag gick där lyckats med en hel del målningar som jag fortfarande är sjukt stolt över. Men hade liksom ingen aning om hur jag gjorde riktigt, och varför och vad det var som gjorde att dem blev så lyckade. Jag hade ingen koll alls rent ut sagt. Haha. Jag pratade med en av de som var ledare på Hofs lifs när jag gick konstlinjen. Hans fru råkar vara husmor på skolan och de bor på själva skolområdet. Han i alla fall frågade mig hur det gick för mig. Och jag svarade. "Jag lär mig så himla mycket och har blivit så bra på att teckna. När jag gick på Hofs Lifs kunde jag verkligen inte teckna" Han bara: "Nä, det kunde du inte." Hahaha eeh... Tack? Det var det mitt minspel sa. Men sen fortsatte han: "Men jag såg att du hade potential" Sen i tvåan hade vi tvåor en vecka var då man fick hänga upp några av sina alster på en plats som kallas "länken" på skolan, till allas beskådan. Och så här såg det ut Jag höll även på med några roliga tittskåp. och den stora flyttlådan som hänger från taket är mitt försök att skapa min del av universum, men att ni som ser den, ser mitt universum från andra sidan. I mitt universum då (det var innan jag blev gravid och allt haha) syntes bara en stjärnbild och det var Libra, vågen. Alltså Ismails stjärntecken. Med flit gjorde jag utsidan väldigt sjabbig och amatörmässig, med svart ful tejp och rosa snöre som man egentligen använder till att göra vänskapsarmband med. Det var liksom inte utsidan som var det viktiga. Haha själva titthålet gjorde jag självklart som formen av ett hjärta :) och där ser ni vågens stjärntecken, fast som spegelvänd. Jag borde göra en till, fast med kräftans stjärntecken, då Jasmine är en liten gullig kräfta :) Pekka! Jag har en vän eller bekant snarare, vi ses typ skitsällan. Men hon är en av de underbaraste personerna på jorden. Skitsnäll och så grymt begåvad. Hon har varit väldigt deprimerad på grund av problem med sig själv, men mer om det sen. Hon är synligt piercad och tatuerad. Och klär och sminkar sig precis som hon vill, men hon vet oxå vad hon är snygg i och att hon passar i ganska extrema sminkningar. Nu menar jag ju självklart inte dragqueen- sminkningar. Fast hon är så vacker att om hon skulle få för sig att sminka sig så, skulle hon passa i det med. Hon har inte ett fullständigt gymnasie. Hon är en person folk nog tyvärr skulle backa för att anställa. Nu har hon i alla fall startat eget och jobbar som frilansande make up artist och hårstylist. Och en grymt skicklig en oxå. Hon sysslar inte bara med extremare färger och sminkningar utan kan göra alla typer av sminkningar, från diskret vardagsmake till romantisk bröllopsmake, och allt där emellan. Hon kan allt! :) För några veckor sedan var hon med i ett av Växjös gratistidningar "Magasinet". Hon hade skrivit om det på Fejjan att hon skulle vara med, och när fredagen kom kastade jag mig över tidningen, vilket jag annars aldrig gjort. Haha. Där berättade hon det här om hennes ångest om att bli det hon fick för sig i sitt huvud att det förväntades av henne. Hon byggde upp en sådan enorm press för sig själv, att det blev en ond cirkel. Men sen utbildade hon sig som MUA och hårstylist, som jag tror alltid har funnits i hennes intresse. Mode i största allmänhet finns i hennes intresse. Jag tycker att Rebecca (som hon heter) är hur häftig som helst. Så därför hyllas hon nu av mig. Heja dig PEKKA!!! :) Ursäkta för mitt fula slitna nagellack.. Här är mitt porträtt av henne förresten :)
|
Glöm inte att lyssna på låtarna
Om mig:
Jag är en konstnärlig småbarnsmamma på 29 år. Jag lever ett underbart liv med min man Ismail och vår lilla vackra dotter Jasmine. Archives
September 2019
|