Familjen Aazaoui önskar er alla en riktigt god jul!!! Vi saknar min man och Jasmines pappa Ismail extra mycket nu i jul. Att fira en sådan, för mig, viktig högtid utan honom känns jättetråkigt. Anledningen varför inte han är hos oss just nu var för att han var tvungen att åka till Marocko för att söka uppehållstillstånd med anknytning till mig och Jasmine. Han har snart varit där i två månader. Men med tanke på hur långt vi har kommit i ärendet så kan det inte dröja allt för länge till förrän han är här igen hos oss. Vi får längta till nästa jul då vi verkligen tänker se till att alla är närvarande. Förresten jag har en gran. En liten gran i plast med fasta dekorationer. Jag och min syster fick en var sin sådan när vi var små. Under en tid bodde min moster i London med sin man och av henne fick vi bl. a. en var sin gosig julstrumpa och ett var sitt pop-up-julkort i julklapp. Det hände nog nästan samtidigt som vi fick våra granar. Så i minst 20 år har jag och min syster gått runt och fått för oss att våra granar kommer från typ Harrods (Haha) i London... När det tydligen var mamma som köpte dem åt oss på Ica (eller Hemköp?) i Alvesta. Haha! Harrods/ Ica/ Hemköp... Det spelar ingen roll, vi tror att granarna är magiska ändå, i alla fall min. Jag tror det var min syster som startade traditionen med "lappen". En lapp där man skulle skriva vad man önskade sig i julklapp eller under hela det kommande året fram tills man skulle skriva en ny lapp, men kunde även skriva något man tänkte på. Lappen skulle man sen vika ihop och sätta fast under julgransfoten samma dag som man ställde fram granen. När man sen året därpå skulle börja julpynta igen kunde man då läsa vad man skrivit och sen skriva en ny lapp. Detta har jag nu gjort nästan varje år sedan dess och jag har lyckats sparat nästan alla lappar. Men tydligen skrev jag min förra lapp 2011, så jag missade att skriva en lapp förra året. Men ni bara måste se lappen jag skrev 2011(!) För grejen varför just den lappen är så himla speciell är att den önskan jag hade då gick i uppfyllelse. Och tack vare det har jag min underbare man och min vackra dotter. Jag och Ismail hade bara setts då, på bussen (6an och 2an) och på Coop Nära, men enbart bara sagt "Hej!" till varandra. När vi först sågs då i slutet av augusti eller början av september 2011, var det kärlek vid första ögonkastet. Trots kärlek vid första ögonkastet tog det mig ändå ett halvår innan jag vågade gå fram och presentera mig, och sedan dess har vi varit ett par.
0 Comments
Jasmine har förändrats så mycket under de här drygt 5 1/2 månaderna som nu har gått. Bara det att hon vuxit från sina knappt 49 cm lång till nu 64 cm lång. Jasmine kunde först efter en vecka mätas, till 49 cm lång, p g a hennes tillstånd. I mina papper från Chile stod det att även jag var ca 49 cm lång när jag föddes. Det talar för att Jasmine inte kommer bli så särskilt lång hon heller då jag är 158 cm lång och Ismail är 168 cm lång. Vår lilla tjej är så vansinnigt välutvecklad att man blir så sjukt stolt. Hon kan ligga på mage och åtminstone kräla några cm, hon kan gå om man håller henne i händerna och hon kan sitta i drygt 10 sekunder utan något stöd. I januari har hon tid till sjukgymnast på lasarettet, men vi är inte oroliga. Alla som undersökt henne har bara sagt bra saker om hennes motorik, reflexer, muskulatur och rörelser. i torsdes var hon på sin livs första julfest, där hon fick massor av mysig uppmärksamhet. Hon var på sånt charmtroll-humör från början till i alla fall en halvtimme innan vi åkte hem, då var hon nämligen alldeles för trött och hungrig. Här kommer ett bildspel på hur det snart senaste halvåret har sett ut. Enjoy! Fattar dock inte varför en del av bilderna som ska stå upp, ligger ner :/
|
Glöm inte att lyssna på låtarna
Om mig:
Jag är en konstnärlig småbarnsmamma på 29 år. Jag lever ett underbart liv med min man Ismail och vår lilla vackra dotter Jasmine. Archives
September 2019
|