Jag håller på att återkalla ett gammalt minne, som jag är lite rädd, ska försvinna. En dag kommer det ju försvinna. Så då vill jag ju göra något av det medan jag kan. Det var, kanske för 5-6 år sedan, men säg 8 år sedan (då jag har mycket märklig tidsuppfattning ibland) så är jag lite på det säkra ;). Det hade varit Segelskutans dag i Kungshamn, då en förening, är det väl. Som har något möte där alla svenskar som har stora träskutor samlas. Någon gång då och då, samlas de alla i Kungshamn. Nästan var man än befinner sig i Kungshamn när de seglar in mot hamnen så ser man mast-topparna mellan husen. Det är en verklig upplevelse att se dem vackra träskutorna i solskenet, helst solnedgången. Någon dag senare blev jag och pappa ivägkörda för att åka till Ramsvik (mamma behövde väl lugn och ro) för en härlig promenad. När man skall dit så måste man köra över Sotekanalen. Först såg vi vilken jävla kö det var, och att bron var avstängd. Både pappa och jag muttrade att vi kanske skulle få köra hem igen. Men så såg vi vilken uppståndelse det var med folk som stod och trängdes och fotograferade längs med stängslet längs kanalen. Vi blev ju nyfikna så vi skuttade ur bilen och ställde oss och tittade. Vi förstod snabbt varför det var värsta uppståndelsen där då segelskutorna, som skulle ut ur Kungshamn och vidare ut på öppet hav, verkligen är enorma. Vi kanske stod där och tittade på skuta efter skuta i säkert 15 innan vi såg den där skutan som mitt minne bygger på. Två unga tjejer stod i var sin mast och vinkade till oss alla. Vi var ju säkert 50-60 personer som stod där och glodde. Av någon anledning hade jag lämnat min mobil hemma och det ångrar jag som bara den, då jag hade kunnat ta någon bild eller filmat. Plötsligt började tjejerna sjunga Scarborough Fair med Simon & Garfunkel. Uppenbarligen hade de sjungit den förut för de sjöng den fantastiskt fint. Inte "Emelie, Frida och Axel"- fint men ändå jättefint. Deras olika stämmor och röster bara smalt ihop, och det var verkligen en fantastisk akustik där mellan bergväggarna. Jag minns att jag blev helt tårögd och hela situationen var bara magisk. Jag har gjort bara en snabb för-skiss nu idag. För nästa gång skutorna kommer till Kungshamn igen så skall jag vara beredd och traska ner till hamnen och teckna av båtarna en hel dag. Vänligen skratta inte åt min skiss då den ser helt bedrövlig ut. Jag har bara tecknat från mitt huvud utan att ha en minsta koll på hur en skuta ser ut. Det där med att göra en snabb skiss med en 0,5 stiftpenna....blir ingen snabbskiss. Så trots det tog det ändå en jäkla tid och blev ändå anskrämlig. Men här kommer den i alla fall: ;) Jag ville mest få ut minnet på papper innan det är för sent :) Och jag ville berätta för er om minnet innan jag blir tokig!! Jag har flera gånger försökt förklara för folk om vad jag och pappa fick vara med om den där eftermiddagen, men mitt berättande har aldrig kunnat göra vår upplevelse rättvisa. Men innan jag försvinner från detta jordelivet så ska jag göra det. Det är ett av mina stora mål i livet. ;)
Nu kan ni lyssna på även den här till höger nånstans :)
0 Comments
Leave a Reply. |
Glöm inte att lyssna på låtarna
Om mig:
Jag är en konstnärlig småbarnsmamma på 29 år. Jag lever ett underbart liv med min man Ismail och vår lilla vackra dotter Jasmine. Archives
September 2019
|