På parketten så blir recykeling Här har jag tillverkat burkar av coca cola-petflaskor (mycket viktigt att det är just coca cola. Det är nämligen designen i flaskan som gör att burken kan förslutas. Nu är det tre som ska torkas Sååååå fina!!!
0 Comments
Jag bygger om.... Hemsidan alltsåDet jag har kvar är att lägga upp resterande verk. Samt skriva mått och priser. Man kan ju fråga sig varför denna konstiganären inte gjort detta tidigare är för att jag tycker sånt här enformigt arbete är så tradigt. Men nu har jag bestämt mig för att göra lite varje dag. Blääää. Note to selfNär jag blir askänd och skitrik så ska jag fanimej anställa en assistent som gör sånthär....och kommer med kaffe ...så får alla plats... Att alla är med och ligger bekvämt är superviktigt. Vi lyssnar på Sagasagor. Dom är aldeles underbara och igenkännande. Godnatt önskar Jasmine och alla vännerna Ja vid fotänden finns oxå kompisar.... Kanske kan mamman få sova på sin sida, utan att små fötter sparkar ut en eller att tårna petar in mellan revbenen, för en gångs skull...
Hemma hos konstnären. Väggfärgen i vardagsrummet är spygrön och vedervärdig. Men som tur är producerar man ju sin egen konst som man kan sätta upp på väggarna som leder ögonen från den fula färgen till alla vackra färgerna i tavlorna. Blir man inte alldeles lycklig?
Det ljuva mammalivet..... Jasmine ligger alltså på tvären över min sida. Hennes dockor och djur tar upp större delen av hennes sida. Och jag då? Jo jag får ligga längs med fotänden, som en utböling. Det här med att the master bedroom var mitt rum och min lyxigt stora säng är ett minne blott.....
Nu är det inte varje natt det är såhär. Ibland sover vi så nära så nära och hon vaknar till och säger "jag älskar dig mamma" eller så tar hon tag i min hand och pussar den och för handen mot hennes kind. Och sen somnar hon bara om igen. Min vackra lilla älskling ❤️❤️❤️❤️ Jag älskar dig oxå Jag har ju mina målarryck som jag fungerar efter. Som allt alltid invänta laster av kreativitet men aldrig ha en aning om hur stor lasten är. Jag har lärt mig att ta vara på det. Min ork går hand i hand med det. Jag blir euforisk och lätt som att det var helt kravlöst och lika naturligt och lätt att utföra som att andas. Det är så det känns, där och då. Det är efter en målning är klar som jag kan känna av hur ansträngamde det faktiskt var. Det är som att luften går ur mig. Jag målar så direkt på duken numera. Det är fler insatser på spel. Jag kör all in. När jag målar så direkt på så känns det nervigt då just det penseldraget jag gör just då kan göra att det blir katastrof eller succe. Att måla över och börja om är lite emot mina skumma principer och min stolthet. Det är nu eller aldrig som gäller. När jag pä förmiddagen kom dragandes med denna runt 10.30 på fm till parketten. Då var duken helt vit och plasten var kvar runt. Jag kom senare till parketten då jag var hos optikern och hämtade ut mina sprillans nya par ursnygga glasögon. Två par. Bortåt kl 12 var allting färdigmålat. Efter lunch satt jag och virkade rosor. Hahaha ja, jag har lärt mig virka. Tänk om mormor Inga såg mig nu? Sen släpade jag med mig duken hem. Jag visste att jag inte skulle kunna slappna av och somna om jag inte fick göra klart slut-touchen. Efter kvällsmaten satt jag vid staffliet och ramadade in allt med outlines, och ritade ut mina små shortcuts (genvägar) det är dom som blir pricken över i. Dom tilltalar ögonen på ett underbart sätt.
Jag älskar serien med mina shortcuts. Det är ett helt gäng nu. Underbart! Mina hemliga genvägar Vet inte vad som hände här 🤔🤔 Lite träd hann jag oxå med.....hehehe är det någon som är förvånad?
Jag vill måla mer!!! |
Glöm inte att lyssna på låtarna
Om mig:
Jag är en konstnärlig småbarnsmamma på 29 år. Jag lever ett underbart liv med min man Ismail och vår lilla vackra dotter Jasmine. Archives
September 2019
|