Förra veckan hände en hel del. Jag och Jasmine var jättesjuka och så sattes projektet med badrummet igång. Så helgen innan bestod av att tömma hela badrummet och förbereda hemmet för invasion av hantverkarna. Det var både upplyftande men samtidigt lite vemodigt att rensa ut massa gamla grejor Ismail lämnat kvar. Det var som att slänga gamla minnen. Och det gjorde självklart ont. För Jasmines skull framför allt.
Situationen med Ismail är otroligt jobbig. Det jobbigaste är hur hans psykiska hälsa är. Och vi är flera människor som är angelägna om att han ska må bättre. Ismail själv har tyvärr ingen vilja alls, då han lever i mörker. Därför får vi andra försöka hjälpa till och få honom att vilja. Jag har tagit hjälp från en av hans kusiner, hans syster med familj och en av hans bästa kompisar. Det känns så otroligt skönt med det stödet. Så kärlek till alla som står bakom oss. Ismail tror att han står ensam, men det här är beviset på att så inte är fallet. Men denna helgen hade vi min storasyster hos oss. Mamma och pappa
0 Comments
Leave a Reply. |
Glöm inte att lyssna på låtarna
Om mig:
Jag är en konstnärlig småbarnsmamma på 29 år. Jag lever ett underbart liv med min man Ismail och vår lilla vackra dotter Jasmine. Archives
September 2019
|